Hälsoundersökning av de storvuxna hundraserna

Patou Nordique
Jan-Åke Jonasson
Mars 2005

Kommentarer på detta arbete skickas till min e-mail
Anonyma mail öppnas inte, så skriv avsändare och ämne.

Den här undersökningens syfte är att kontrollera de storväxta hundrasernas hälsa gentemot varandra. Cirka hälften av de här hundarna är av molossertyp - andra halvan är det som vi brukar kalla herdehundar.

Anledningen till att undersökningen genomförts var från början att få reda på HD-statistiken för Pyrenéerhundarna. Klubben publicerar enskilda röntgenresultat i klubbtidningen, men vi ville ha en samlad bild.

De sjukdomar jag berör är höftledsdysplasi och armbågsledsarthros, för där är informationen tillgänglig hos kennelklubben. Hos flera av raserna finns det andra frekventa och allvarliga hälsoproblem. Det hade varit önskvärt att studera även dessa, men det finns inte tillgängliga data i Sverige. Jag ville också se om det fanns ett samband mellan HD och arthros dvs. att de uppträdde frekvent tillsammans.

Följande hundraser är med i undersökningen:
Berner Sennenhund
Dogue de Bordeaux
Grand Danois
Irländsk varghund
Kuvasz
Landseer
Leonberger
Maremmano-Abruzzese
Newfoundlandshund
Pyrenéerhund
Pyreneisk Mastiff
St Bernhardshund
Tibetansk Mastiff

Det var så få röntgade hundar av Irländsk Varghund att jag fick ta bort den ur listan.

Hunddata som jag använt kommer från pyrrar under fjorton år, dvs. 1990-2003. För de andra hundraserna har olika långt tidsintervall undersökts beroende på antal hundar registrerade varje år. För de numerärt små raserna Maremma, Pyreneisk Mastiff och Dogue de Bordeaux har data för alla hundar födda mellan 1990 och 2002 använts. För Tibetansk Mastiff 1998-2002, Landseer 1998-2001, StBernhard kort- och långhåriga 1998-1999, Newfoundland 1998. För Berner Sennen har klubbens siffror för 1998-2000 använts, för Grand Danois klubbens siffror för 1998-2002 och för Kuvasz klubbens samlade siffror. För Leonberger uppger klubben siffror för hundar röntgade 2000.

Alla hundar som undersökts har svenskt registreringsnummer och är röntgade i Sverige.

Arbetet försvårades av att det inte finns någon officiell statistik på de flesta av raserna som är med i denna undersökning. I något fall anger rasklubben datauppgifter på HD och arthros. Alla uppgifter som rasklubbarna har lämnat är kontrollerade.



Höftledsdysplasi

    Röntgade HD C HD D och E Totalt HD Anm
    % av alla % av rtg % av rtg % av rtg  
1  Pyrenéerhund 42% 10% 9% 19%  
1  Maremmano-Abruzzese 53% 10% 9% 19%  
3  Leonberger 45% 7% 13% 20% 1
4  Grand Danois 34%     21% 1
5  Kuvasz 45% 15% 16% 31% 1
6  Berner Sennenhund 72% 15% 17% 32% 1
7  Landseer 34% 21% 21% 42%  
8  Tibetansk Mastiff 37% 20% 24% 44%  
9  Pyreneisk Mastiff 59% 17% 28% 45%  
10  Newfoundlandshund 46% 20% 26% 46%  
11  St Bernhardshund 34% 22% 38% 60%  
12  Dogue de Bordeaux 45% 26% 53% 79%  
Anm 1: baseras på rasklubbens resultat

Resultatet är inte förvånande för oss som känner till Herdehundarna. Pyrenéerhunden, Maremman och Kuvaszen, de är gamla hundraser som fortfarande har sin bas med boskapsvaktande i bergen, det är hundar som vi får låna från deras rätta element bara för att hjälpa till att få tillräckligt många hundar att avla på. Resultatet för Leonbergern visar på släktskap med de vita herdehundarna.

Det är framförallt allvarligt med höga siffror för HDD och HDE eftersom dessa hundar ofta får problem att leva ett normalt liv. De flesta hundar med HDC lever ett normalt liv utan problem. Tänk också på att försäkringen gäller för HD endast om föräldrarna är röntgade med resultat HDA eller HDB.

Ibland anförs det att siffrorna blir missvisande eftersom hundar med symptom oftare röntgas än symptomfria hundar. Jag tror inte det är så, eftersom vi även röntgar alla tilltänkta avelsdjur, även om man sedan inte går vidare med dem. Dessa tilltänkta avelshundar borde rimligtvis befinna sig i andra ändan av skalan, och därmed balansera ut resultatet. Det är alla hundar i mitten som vi saknar i listorna. Hade större andel av hundarna röntgats, hade naturligtvis resultaten blivit mer tillförlitliga, men troligtvis förskjuts siffrorna endast lite. Mest osäkra är naturligtvis siffrorna för de raser där endast ett fåtal hundar röntgas.

För de hundar som är röntgade enligt det gamla systemet har jag jämställt HD1 med HDC och HD 2 och 3 med HDD och HDE. För Pyrenéerhunden där undersökningen sträckte sig över en längre tid skedde ingen signifikant förändring under de här åren.





Armbågsledsarthros (AD)


AD, onormal förslitning av ledbrosket som ger upphov till benpålagringar. Detta orsakar stora smärtor för hunden. Resultat av armbågsledsröntgen registreras centralt för samtliga raser.

    Röntgade Arthros Anm
    % av alla % av rtg  
1  Pyrenéerhund 17% 0%  
1  Tibetansk Mastiff 21% 0%  
3  Leonberger 51% 7%  
4  Maremmano-Abruzzese 13% 11%  
5  Kuvasz 11% 13% 1
6  Landseer 28% 14%  
7  Berner Sennenhund 70% 21% 1
8  Pyreneisk Mastiff 51% 22%  
9  Dogue de Bordeaux 35% 30%  
10  St Bernhardshund 27% 31%  
11  Newfoundlandshund 39% 35%  
 
Anm 1: baseras på rasklubbens resultat

Nästan samma ordning som i HD listan med undantag av att Tibetanska Mastiffen har kommit upp. De tre raserna i slutet av listan ligger i omvänd ordning mot HD-listan, men deras resultat är ganska lika (30, 31 och 35%). De två första har båda nummer ett. Det skall tilläggas att när jag undersökte pyrenéerhunden, på de 1500 hundarna hittade jag 2 st fall med Arthros dvs. 0,1 %.

Jag tänker inte kommentera raserna med de dåliga resultaten då jag vet att en del av dessa hundrasers avelsgrupper gör mycket för att få ordning på hundarna och jag önskar dem lycka till med arbetet.




HD tillsammans med Arthros


Det finns inget samband mellan Höftledsdyplasi och Armbågsledsarthros. Dessa båda sjukdomar uppträder med samma frekvens helt oberoende av varandra. Vid enstaka tillfällen kan det se ut som det finns ett samband men vid kontrollräkning så ser man att det är tillfälligheter som styr.




Ärftlighet


Man kan se ett mycket klart nedärvnings mönster. Om man använder en hund med HD i aveln kommer det med mycket hög sannolikhet att komma enstaka höftledsfel i någon av de tre kommande generationerna. Om man använder föräldrar där båda är belastade är det högre sannolikhet att få problem i valpkullarna. Det är så hög sannolikhet att jag anser det är omöjligt att få en frisk kull efter en sådan kombination. Det var för att få helt klara bevis på nedärvningen jag kontrollerade detta.

Det är ganska vanligt att man använder en hund fri från HD och arthros till avel fast kullsyskonen är drabbade av HD eller AD. Min uppfattning är att en hund med HD C med enbart HD fria syskon ger färre avkommor med HD än en HD fri avelshund med många HD belastade syskon. Man bör således titta bredare än bara på de tilltänkta avelshundarna. Det är lika viktigt att kontrollera syskonen som generationerna bakåt. Finns det alternativ bör man inte använda en hund med HD C. I de numerärt små raserna kan det finnas andra problem som är så allvarliga att klubben väljer en annan policy. Det är bättre att använda en bred avelsbas som inkluderar hundar med HDC om risken annars är stor att dubblera andra oönskade anlag.

Jag har efteråt kontrollerat detta påstående, och finner att Amerikanska kennelklubben AKC genom OFA, Ortopedic Foundation for Animals, har publicerat samma synsätt. "I genomsnitt stämmer helsyskon genetiskt lika väl överens med varandra som med var och en av föräldrarna." Basen för min undersökning är offentliga uppgifter från hunddata och i något fall från rasklubbarna, aldrig hörsägen eller lösa antaganden.





Slutsats


Begär alltid föräldradjurens registrerings nummer och kontrollera hundarna på http://kennet.skk.se/hunddata/ när du ska köpa en valp. Kontrollera även föräldradjurens syskon. Finns det mycket HD runt om hjälper det inte att föräldrarna har A eller B. Ta också reda på så mycket som möjligt om andra hälsoproblem i rasen. Det ska finnas starka skäl för att använda HD-hundar i aveln bl.a. eftersom den vanliga försäkringen inte gäller för HD hos valpar efter föräldrar med HD.

Om du själv vill göra en insats för rasen så ska du låta röntga din hund. Det är viktigt för den fortsatta aveln att uppfödarna får reda på resultatet av tidigare kullar. Det hade också varit bra om fler uppfödare hade rekommenderat valpköparna att låta röntga sina hundar. Informationen förblir otillräcklig när mindre än hälften av hundarna röntgas i många av raserna. Endast för Berner Sennenhund, Pyreneisk Mastiff, Leonberger och Maremma röntgas tillräckligt många hundar för HD.





Reflektion


Jag började denna utredning för att kontrollera hälsan på pyrenéerhunden, jag ville sålla bort sånt, som "jag tror" eller "det är nog så" och ersätta det med kalla siffror på ett papper. Det jag fann blev jag mycket nöjd med. Att gå vidare och jämföra den med andra bergshundar var självklart, sedan lade jag till andra storvuxna raser mest för nyfikenhets skull.

Materialet från Ortopedic Foundation of Animals i USA med bl.a. HD/AD resultat finns på OFA-sidan som jämförelse.





Om du har halkat in på sidan utan navigeringen till vänster
och vill surfa vidare på pyreneer.net  tryck här