Valpen del 13, Hur går det till på en utställning?

Artikel skriven av Jan-Åke och Boel Jonasson, © Patou Nordique

Anmälan
Förberedelser
På utställningen
Hur går bedömningen till?
I utställningsringen
Nackdelar med utställningar

 

Anmälan

Anmälan görs normalt senast 5-6 veckor före utställningen. Ibland ska man skicka in en särskild blankett som man måste rekvirera från arrangören, ibland räcker det att maila in alla uppgifter om hunden och ägaren som behövs för att registrera anmälan, men det vanligaste sättet idag är att anmäla direkt på Internet. På arrangerande klubbs hemsida finns ett formulär att anmäla genom (rutor du fyller i direkt på skärmen) eller så finns det en länk till en särskild anmälningssida som SKK har. Ta fram hundens registreringsnummer, gärna hela stamtavlan om du måste fylla i uppgifter på hundens föräldrar, och du brukar även behöva ditt medlemsnummer i arrangerande klubb. Ibland kan man även betala anmälan direkt i datorn via VISA-kort eller Internetbank.

Förberedelser

Träna hunden på att stå stilla och låt andra komma och känna på hunden, titta på tänderna och allt annat som domaren gör i ringen. Träna gärna tillsammans med andra så känns inte allt lika nytt vid första utställningen. Kennelklubben ordnar ibland ringträning för nybörjare. Det är en bra möjlighet att prova på innan det gäller.

När utställningen börjar närma sig är det dags att fixa till hunden. Bada hunden minst två dagar före utställningen. Borsta igenom pälsen ordentligt före badet så går det lite lättare. Ha gärna hunden kopplad i duschen så slipper ni bråka så mycket med en hund som bara försöker gå därifrån. När väl pälsen är blöt och man börjar massera in schampo så brukar de tycka om det. Är hunden jättesmutsig kan det behövas ett vitschampo, det finns i hundaffärerna. Är hunden inte så smutsig men behöver fräschas upp kan man använda lactacyd-tvål. Det finns en oparfymerad variant som säljs i välsorterade mataffärer och på apoteket. Det ska vara tvål, inte schampot som också säljs av apoteket. Det blir en mildare tvätt som inte torkar ut pälsen lika mycket som schampo gör. Skölj länge, mycket längre än du tror ska behövas. Stäng sedan av vattnet och känn igenom pälsen. Om det finns minsta antydan till att det fortfarande bubblar någonstans i pälsen så skölj en gång till.

Det finns speciella hundhanddukar som är som enorma wettex-dukar som säljs i hundaffärerna. Torka ur pälsen, vrid ur den kraftigt och torka igen och igen. Med vanliga handdukar går det åt ganska många badhanddukar för att få jycken lika torr. Valpar har inte samma underull som en vuxen pyrre och torkar på en dag, men det tar två dagar att få en vuxen pyrre helt torr.

Klipp klorna och snygga till den yviga pälsen runt sporrarna bak. Torka ur öronen och kontrollera att hunden inte har tandsten eller bruna tänder.

Packa väskan kvällen innan. Tänk på att det kan vara ganska långt att gå mellan parkeringen och utställningen, och också inne på utställningsområdet, så packa i en ryggsäck så du har händerna fria till att hålla hunden. Det viktigaste att ta med är:
  • Stamtavlan med vaccinationerna inskrivna.
  • Nummerlapp, vägbeskrivning mm. som ni fått från arrangören.
  • Vattenskål
  • Vattenflaska, helst med lite vatten i som räcker till att fylla vattenskålen första gången. (Det kan vara svårt att hitta vattenkranar på utställningsområdet, och att springa runt och leta är inte det första vi vill göra på utställningen.)
  • Lämpligt koppel och halsband. Om ni tycker det är kul med utställningar kan ni skaffa ett speciellt halsband och koppel, men första gångerna räcker det med att välja ett ganska smalt halsband (det som följer med våra valpar brukar funka) och ett koppel som du kan samla ihop i vänsterhanden.
  • Borste / kam
  • En rejäl handduk och hushållspapper.
  • Bajspåsar
  • Något att sitta på: stol eller filt. Jag brukar ha en plastpresenning av minsta modell i väskan så hundarna alltid har något torrt att ligga på, de kostar runt 20 kronor.
  • Stort paraply eller annat solskydd om det är mitt i högsommaren.
  • Något riktigt gott hundgodis.




Två olika typer av smala utställningskoppel. Nylonkopplet är bra till valpar och de flesta tikar, men jag vill inte gå in i ringen med det kopplet på en stor hanhund.

På utställningen

Åk till utställningen i god tid, man brukar få köa ganska mycket. Räkna med att vara framme minst en timme i förväg. En domare dömer ofta ca 20 hundar per timme, så ni kan någorlunda räkna ut er starttid från papperna ni får från arrangören tillsammans med nummerlappen. På Kennelklubbens nummerlappar står det uppe i hörnet av papperet både uppgift om när bedömningen startar i ringen och hur många hundar som är före. Ta till extra mycket marginal om ni ska upp sent i ringen, för det finns vissa domare som dömer extremt snabbt. Tänk också på att ni inte missar sista tiden för veterinärbesiktningen vid ingången.

När ni kommer till hundutställningen får en person gå in gratis tillsammans med hunden. Gå till kön märkt "hundentré" eller "veterinärkontroll". Övriga personer får gå till en annan kö och betala inträde. Ta med medlemskort till SKK om det är en utställning som SKK ordnar, då går ni in billigare. Den som går in tillsammans med hunden måste ha nummerlapp och vaccinationspapper till hands.

Försök hitta en lugn plats i närheten av ringen där bedömningen ska ske, åtminstone så lugn som möjligt. Det kan vara bra att hålla en ung, oerfaren hund lite i bakgrunden, det blir mycket intryck i deras huvud ändå. Om det är en lång väntan är det bra att få hunden att ligga ner och koppla av ordentligt. När det är 5-10 hundar före så är det dags att väcka hunden och borsta den en sista gång.



Det blir ofta ganska mycket väntetider på en utställning. Det är inte alltid de vilar så skönt som Jazz gör här.

Hur går bedömningen till?

I Sverige är det följande ordning vid bedömningen: Först bedöms valpklassen, hanar först och sedan tikar. Därefter startar de officiella klasserna med juniorklass hanar, sedan alla de andra klasserna för hanar i "åldersordning", unghundsklass, öppen klass, championklass och veteranklass. När alla hanarna bedömts plockar domaren ut dagens bästa hane. Sedan börjar det om med tikarna, alla fem klasserna, bästa tik och till sist väljer domaren mellan bästa hane och bästa tik och korar bäst i rasen BIR. Den som förlorar där blir bäst i motsatt kön BIM.

I utställningsringen

Alla som tävlar i samma klass ställer först upp i ringen i startnummerordning. Oftast får alla först springa runt något varv i ringen tillsammans, sedan börjar bedömningen av den första i klassen. Domaren går igenom hunden, känner, kollar sporrarna (och på hanhundar testiklarna) och tittar på rörelserna. Under tiden dikterar domaren sin kritik som ringsekreteraren skriver ner.
Domaren avslutar med att ge en gradering av kvalitén på hunden med ett första, andra eller tredje pris. Den som får första pris fortsätter tävla i konkurrensklass med de andra förstapristagarna, den som får tvåa eller trea får sin kritik och lämnar ringen.

När endast förstapristagarna finns kvar i ringen börjar konkurrensklassen. Då ska domaren jämföra hundarna och rangordna dem. När domaren bestämt sig placeras hundarna i ordning. Vinnaren får ett rött band, tvåan ett blått, trean ett gult och fyran ett grönt band. Femman kallas reserv och får ett orange band.
När hundarna placerats gör domaren ytterligare en kvalitetsbedömning. De som domaren anser har tillräcklig kvalitet för att bli champion får betyget CK, certifikat kvalitet, och får senare tävla vidare om att bli bästa hane/tik. Juniorer och unghundar som är särskilt lovande och veteraner som är särskilt väl bevarade kan få betyget HP, hederspris. Det är snäppet under CK.

Alla hanar som tilldelats CK tävlar i bästa hanhundsklass om att bli dagens bästa hane. Detta är direkt en konkurrensklass där domaren ska jämföra alla hundarna och rangordna dem. Den som vinner tävlar till sist mot bästa tik om att bli bäst i rasen. Certifikat tilldelas den bäst placerade hane som får lov att tävla om det - dvs. de som inte redan är champion. Tikarna tävlar på samma sätt om ett cert.

Det sista som sker i ringen är att domaren väljer ut BIR (bäst i rasen) och BIM (bäst i motsatt kön), och ibland kommer uppfödarklasser och avelsklasser. Den hund som blir BIR, den bästa veteranen och den valp som blivit BIR-valp går sedan vidare till finalerna där de tävlar mot hundar av andra raser.

Om din hund får CK eller HP eller blir BIR eller BIM ska du gå till sekretariatet efteråt (Priser och plaketter) för att där finns kanske något pris att hämta. Där går det också att köpa rosetter och pokaler.

Nackdelar med utställningar

Hundutställningarnas värde är diskuterat. Från att från början ha varit ett sätt att premiera avelshundar har det nu blivit en sorts tävling i utseende, likt olika Miss tävlingar.
Det finns inga hinder att delta med hundar med medfödda problem t.ex. HD och epilepsi, och då är det tveksamt om utställningarna alltid befrämjar rasens utveckling.
Det mest naturliga skulle kanske vara att ingen hund med nedärvda kända fel skulle få vara med, dvs. hundar som är diskvalificerade för avel.
I Frankrike har man gjort ett system där en hund inte kan få championat om hunden inte är HD fri.

I dag så kan även hundar som har medfödda missbildningar premieras och detta är grunden till debatten om t.ex. Schäferhund. Där kan en hund som har grava problem med vinklarna ofta vinna utställningar, men samma hund kan inte användas av försvaret eller polisen på grund av dåliga vinklar och anatomi. En hund med mycket sluttande rygg och bakbenen långt utsträckta bakåt anses av många som en vackrare schäfer, men de fungerar inte i naturen.

Inom flera raser har det blivit vanligt att man bara avlar på hundar med bra utställningsmeriter och att sedan hunden har flera allvarliga sjukdomar som Höftledsdysplasi, Artros eller Demodex, det sistnämnda en sjukdom där parasiter vandrar under huden, men detta bryr man sig inte om. Eftersom ovanstående förfarande är mycket vanligt kan man till och med säga att utställningar kan vara en fara för rasen.
Dock är utställningar enda sättet som finns i dag att plocka ut avelsdjur på.

Tillbaka